Relationer får aldrig snygga avslut. Precis som en värdefull vas som går sönder, plockar man upp skärvorna och limmar ihop den igen. Plockar upp och limmar ihop, plockar upp och limmar ihop. Till slut har man lagat den så många gånger att skärvorna inte längre passar ihop.
Jag önskar att jag kunde säga att det där inte stämmer, speciellt inte på oss. Det skulle ju vara vi föralltid. Vi var ju starka, vi skulle ju klara allting tillsammans. Så länge vi hade varandra skulle allting bli bra. Ingenting skulle någonsin få krossa oss.
Tyvärr krossade vi oss själva. Det är vårat fel att det blev såhär. Vi har oss själva att skylla. Men jag skyller det mest på mig själv. Om jag inte hade varit så löjligt rädd att förlora dig, hade jag aldrig förlorat dig.
Då hade vi aldrig behövt laga någonting, då hade våran vänskap varit hel. Och stark. Då hade jag varit hel. Nu finns det tomrum i mitt liv, tomrum som du lämnade efter dig, tomrum som ingen annan än du kan fylla.
Jag behöver dig så mycket att det skrämmer livet ur mig. Jag önskar verkligen att jag kunde fixa fram fler bitar - bitar som passar perfekt ihop med dina. Så att jag skulle höra ihop med dig igen. Det är sjukt, men jag skulle göra vad som helst.
Bara det blev du och jag igen.
Det skulle betyda allt för mig..
Jag vet att jag gjorde fel,jag vet att jag gjorde ett misstag
Jag ångrar det så jävla mycket så du förstår inte.
Jag gjorde ett stort misstag ett svek
Men jag ångrar mig? jag mår så jävla dåligt över vad som hänt.
Jag vet att det inte kan bli som förut men vänskap föralltid?
var det bara ord?
Jag ber om förlåtelse mer kan jag inte göra.
when you lose something you can’t replace as when you lose your grandma’s neckles
may it feel like you have no memories left with her. But when you lose a friend
A friend who always been there for you, A friend who always did the best for you,
A friend who always pulled you aside when something ain’t right. It feels like you have nothing left.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar