Så mycket människor kan ändras.

Det är spännande att en människa man kanske känt nästan hela sitt liv kan ändras så mycket. Att jag kan ändra uppfattning om dom helt. Men även hur människor ändras beroende på vilka de umgås med. Så mycket människor i ens närhet påverkar en är läskigt. Speciellt när man verkligen ser det tydligt på någon annan. Det är då man får hoppas på att människorna ändras på det positiva sättet.


Ja, vet inte riktigt vad jag ville säga med detta inlägget. Eller jag vet nog exakt vad jag vill säga men jag vill inte säga det rakt ut. Men det är nog ändå några som fattar..

Hur kan det vara så att man har allt man vill men ändå känns det som något fattas.



Kan man aldrig bli nöjd?

Ljuset är starkare än mörkret...

Jag har så mycket att säga, så många ord och meningar. Alla funderingar och tankar jag har i mitt huvud ändå kan det vara så svårt att få ner dem i text. Jag har så mycket jag vill resten av världen ska få veta, reagera över och se hur det är. För ibland eller rätt så ofta så känns det som om människor runt om mig inte förstår eller ser. Det kan väl inte vara så svårt att läsa mig, eller är jag så duktig på att dölja mina känslor? Jag tycker inte det, jag tycker att man direkt kan se i mitt ansikte hur jag känner och mår. Men ändå verkar det inte var många som förstår.

Så därför kan det bli lite tomt här i bland, då jag inte vet hur jag ska forma mina känslor och tankar till ord. Hur jag ska få dom att hänga ihop och bilda något som är förståeligt. Men även när det händer mycket i mitt liv, då när jag är mitt i det och inte hunnit sätta känslorna på rätt plats. Då kan det bli mycket tomt, även i mitt huvud. En förvirring som kan göra en galen för jag vill ju bara förstå. Då blir det tomt.

Allt tar ett slut, det som har varit, begravs. Vi lämnar något för något bättre.

När vi ser resultatet på vårt liv och upplever det som har varit dåligt och bra. När vi börjar summera ihop det.Vi kanske känner att vissa delar är bra - det vi kommer håg med stor glädje och vissa kunde man ha gjort på ett annat sett. Men allt tar sin tid att växa. Vi kan ibland uppleva, att tiden rinner ifrån oss.
Men tiden var viktig att se, det som fanns en gnutta energi och en del som vi kan släppa och lämna bakom oss. Vi har lärt oss något av livet. Vi kom hit för att lära oss och nu har man summerat ihop det som är dåligt och bra.
Men livet går inte ut på att må dåligt, utan hitta tillbaka glädjen i oss. Om vi ska hitta den, då måste vi ta bort det som vi har stört oss på.
Det undermedvetna minns mer än vad vi tror, därför är det viktigt att ta tag i det.
Glädjen är något vi föds med, men på vägen försvinner den på ett eller annat vis.
Det är viktigit i dag att hitta tillbaka till den.
Allt kan ta tid, men har vi tålamod med oss själv, då blir det bra tillslut, även om minnena finns där. Vi kan få tillbak de vi känner, känns bra för oss själv.

Det kan ingen veta än du själv, vad är glädje för dig som gör dig nöjd och glad i livet?…

!

FANFANFANFANFANFAN!!
.



Half of my heart's got a grip on the situation
Half of my heart takes time

Here we are now
Everything is about to change
We face tomorrow as we say goodbye to yesterday
A chapter ending but the stories only just begun
A page is turning for everyone

So I'm moving on
Letting go
Holding on to tomorrow
I've always got the memories while I'm finding out who I'm gonna be
We might be apart but I hope you always know
You'll be with me wherever I go

So excited I can barely even catch my breath
WE have each other to lean on for the road ahead
This happy ending is the start of all our dreams
And I know your heart is with me

So I'm moving on
Letting go
Holding on to tomorrow
I've always got the memories while I'm finding out who I'm gonna be
We might be apart but I hope you always know
You'll be with me wherever I go
Wherever I go

Its time to show the world we've got something to say
A song to sing out loud we'll never fade away
I know I'll miss you but we'll meet again someday
We'll never fade away

So I'm moving on
Letting go
Holding on to tomorrow
I've always got the memories while I'm finding out who I'm gonna be
We might be apart but I hope you always know
You'll be with me

So I'm moving on
Letting go
Holding on to tomorrow
I've always got the memories while I'm finding out who I'm gonna be
We might be apart but I hope you always know
You'll be with me wherever I go

Wherever, wherever I go

Varför är man så nyfiken?
Varför har man så många frågor?
Varför finns det inte tillräckligt många svar?
Varför tar undran aldrig slut?

?!

Jag hatar ordet normal. För vad är egentligen normalt? Hur ska man vara,bete sig,tänka,umgås,säga för att vara normal? Det finns inget svar på den frågan för ingen vet riktigt vad normal är. Vi alla känner nog oss onormala, jag tror ingen kan säga att jag är helt normal. Och samtidigt som vi vill vara "normala" vill vi vara unika och speciella. Hur fan går det ihop? För normal är väl att vara som alla andra.


.Så många gånger jag mått dåligt över att jag tyckt jag inte varit "normal". Så många gånger jag tänkt det är ingen annan som tänker/beter/mår/är som jag. Då kan frågan "Är jag onormal?" lätt komma upp i huvudet. Och då vill jag bara säga NEJ det är jag inte och ingen annan heller. För jag lovar att det finns andra som känner likadant, man är inte ensam. Det finns ingen i hela världen som är normal.

Jag är bra på att vara ensam. Det händer inte så ofta att jag är helt ensam för på alla ställen jag är finns det andra människor. Men ibland händer det att jag är ensam och ibland är det så himla skönt. Allt är tyst och lugnt, man kan göra vad man vill och behöver inte stressa över huvudtaget. Det är det bästa med att vara ensam allting är lugnt.


Och jag är bra på det också, jag gör alltid en massa grejer och det är inte ofta jag blir rastlös när jag är själv.När man är ensam får allting ta sin tid och det är ingen annan som bryr sig om vad jag gör eller hur jag gör det. Det är bara jag själv som bestämmer.
Visst sen är det ju inte alltid man vill vara ensam det är bara skönt när man själv vill. Annars kan man känna sig bortglömd och ensam på riktigt. Att det verkligen är ingen som bryr sig om en. För när man inte själv har valt det finns det ingen vilja till att göra något heller utan då blir det att man sitter där och slösar bort sin tid genom att tycka synd om sig själv.

När man är ensam har man tid att tänka. Tid att låta tankar och funderingar poppa fram och bara få lägga kroppen slappna av. När man har en massa människor runt om en hela tiden är det svårt att slappna av och att tänka klart. Det kommer hela tiden saker i vägen. Man glömmer helt enkelt bort sig själv. Men när man är ensam är det bara en själv det handlar om.

TÄVLING

Nu ska jag och min syster tävla, Vi har slagit vad om 100 kr att vi inte ska äta godis och chips,
Vem vinner tror ni?

Själv vet jag inte för är rät beroende av godis måste ha det varje dag men nu ska det bli en ändring på det,Jag ska försöka få magrutor till sommaren så det är bara att jag börjar träna och äta nyttigt :). Så önska mig LYCKA TILL !

Så ikväll ska jag bara njuta av min sista  godis påse på länge, Och imorgon börja helvete,Undra om jag blir sur av att inte få mitt godis?  hm hoppas inte det :)..
Men tur jag har min mamma som ska hjälpa mig med det hela.

Aja nog om det :)!
Ikväll är det som sagt filmnatt och jag ska dit och kolla och försöka vara där hela natten, börjar typ 21.00 och slutar 07.00 så ser väl om jag pallar att vara vaken till dess.Kanske ska vila en stund efter maten.

Bjuder på en liten bild

Men nu har jag inget mer att säga så skriver kanske sen innan jag far ut
puss ,

http://www.youtube.com/watch?v=pPOZx_Txho0

Jag tror att vi alla har någon gång funderat över hur det skulle vara om vi dog. Vem hade sörjt och vem hade bryt sig, vem hade kommit på begravningen, vem hade gråtit, vem hade inte bryt sig? En massa frågor för att på något sätt kunna besvara hur mycket man betyder. I stora drag ju fler som gråter ju mer betyder man. Men det kanske inte är hur många som gråter utan vem.

Jag tror att det är färre än vad man själv tror, jag tror att många tänker att man betyder något för så många. Medan jag samtidigt vet att man vill för stora sig själv. Så alltså är det ju inte konstigt att man undrar vad som skulle hända om man dog. Speciellt för det är något man aldrig kommer få uppleva. För på något sätt vill man alltid ta reda på det som inte går, man är helt enkelt nyfiken.

Jag hade velat dö och kunna se allas reaktion, för det är ju verkligen då allas "riktiga" känslor kommer ut, eller ärliga kanske är ett bättre ord. För jag hade verkligen velat veta vem som finns där på riktigt och vilka som inte bryr sig då hade man kunnat sortera. Ha kvar dem allra bästa bara. Men det kommer ju inte hända, men jag har fantiserat det i mitt huvud hundra gånger och drömt det. Och jag förvånas även då det inte är på riktigt men det får en ändå att tänka efter.

Jippi

Fy va det är skönt med lov!

Jag har inte planerat något speciellt på lovet och det är rätt skönt för jag behöver verkligen bara ta det lugnt och inte tänka på skolan och allt annat där omkring. Härligt att komma bort från att sånt och bara behöva umgås med dem man vill och göra det man vill. Man känner sig lite mer fri, fjantigt jag vet men så känns det.


Just nu har jag inte så mycket att prata om på bloggen eller jag har kanske det ändå men jag kan inte få ner det i text. Men det kanske kommer senare när det hunnit landa och jag hunnit bestämma mig om min åsikt. Aja.. livet går ju vidare sådan tur är.