Farfar

Hur mycket jag än säger eller skriver att jag saknar dig kommer du inte komma tillbaka. Jag tänker på dig varje dag. Det känns inte som att du är borta? Jag kan inte förstå det än? Jag minns allt som igår,Jag minns i slutet, hur utmattad du var, jag klarade inte av att hälsa på dig på sjukhuset. Jag var där en gång men klara det bara i 5 minuter sen gick jag ut och ville bara där ifrån, förlåt farfar för det förlåt, men jag kunde verkligen inte se dig så, du är inte sån person.Du var lika smal som en pinne, fattar du hur svårt det var att se dig så och inte glad och sprallig som du var innan? Du fick anstränga dig att le och speciellt att andas,Jag vet att du inte vill att jag ska sitta och gråta nu, men jag ler för din skull farfar, jag gör verkligen det. Men det svåraste är att jag aldrig fick säga förväl till dig, sista gången jag såg dig var i en kista i kyrkan, den dagen kom den 2005 var den dagen Gud tog dig ifrån oss, han tyckte väl att det var dags då. När jag vaknade den kvällen visste jag direkt att det var något fel, mammas ögon var fulla med tårar och hon höll papper i handen. Jag satte mig ner på soffan då brast mamma ut i tårar och sa bara " Farfar finns inte mer" Då just då störta mina tårar,Snart har det gått 6år och jag kan fortfarande inte förstå att du inte finns på jorden mer, jag vet att du kan se mig eller jag tror på det i allafall. Du är min lilla ängel som skyddar mig det vet jag om och jag vet att du också har det bättre där uppe nu, därför är jag glad att jag inte fick se dig lida mer. Jag vet att du har det bra nu och jag hoppas att jag får se dig igen när jag levt klart mitt liv för jut nu lever jag för dig.
 Jag älskar dig farfar.

låt får mig att tänka på dig!