vavavavavaav ?

Om jag tar din dröm och gör det till min dröm, är det då våran dröm eller har jag bara tagit din så du är utan?

Jag vet inte vad jag vill..

I flera år har jag vetat vad jag vill. Jag har haft mitt liv planerat in i minsta detalj redan från början av högstadiet. Min dröm och plan var (är) att ta studenten och att sen få jobb som lackare. Men som det känns nu vill jag inte gå kvar,Jag vill byta linje. Jag skulle helst inte vilja förstöra min dröm som jag länge har drömt om men att inte trivas där man går hur ska man göra då ?  Klassen är väl hyfsat bra men på något sätt trivs jag inte där,Och jag fattar inte varför vi ska hålla på i en verksta med motorer och sånt skit när vi egentligen ska lacka och så... Läraren som vi har i verkstan är inte den bästa,Jag får skit att jag inget gör på den lektionen. Men så fel han har jag gör allt han säger att vi ska göra,Men han ser mig då jag vilar. Jag är den enda i klassen som har fått skit att jag inget gör,Men det finns dom som bara sitter där också men vad händer med den/dom, Jag blir så less att jag hela tiden ska få lärare som har något emot mig,Att en ända person ska få mig att förstöra min dröm är sjukt. Men 2a året slipper vi vara i verkstan men ska jag vara olycklig till dess eller? min dröm far längre och längre bort

Livet går ju alltid vidare, hela tiden...

vare sig vi tycker vi är på väg nånstans eller inte.

ska jag eller ska jag inte ?

Funderar på att lägga ner blogen ser ingen mening med att ha kvar den!;o

Så när är det min tur? Det är väl jag som avgör det.

När är det min tur? Det känns som jag alltid är lite bredvid. Jag vet inte varför jag känner så och inte heller hur jag ska göra för att inte vara bredvid. Jag vill också stå i centrum och kunna vara den som pratar med alla. Jag vill att alla ska veta vem jag är, på ett bra sätt då. För ibland känns det faktiskt som jag blir bortglömd.

Jag har svårt att prata med andra människor, ta nya kontakter och våga visa vem jag är. Jag vet det finns säkert många som inte håller med mig om detta men så känner jag. Varför jag tycker detta är svårt är för jag inte vill vara/säga fel. Jag vill helt enkelt inte vara i vägen, inte att andra känner att det måste umgås med mig.

Jag vet även att detta beror nästa bara på min dåliga självsäkerhet och att jag inte litar på mig själv. Jag har fortfarande en bit att växa i mig själv, jag har långt ifrån hittat mig själv. Men så är det ju också så att i vissa saker är man jätte säker andra mer osäker. Så är det för man kan ju inte vara bäst i allt fast man själv vill det.

Jag måste våga, strunta i om det går fel för vi alla gör ju misstag. Jag är inte perfekt men det är inte alla andra heller. Så jag ska våga kasta mig ut för det enda som kan hända är att det blir fel. Och det är ju inte så farligt.

I smile through my life.

Here I am

Feels like the walls approaching

Again, it is time to recognize it and be strong

I want to do right now

I know it's up to me some how
I have lost my way

If I could take back everything I would now

I never meant to let you all down

And now I have to try to turn it all

And figure out how to fix this

I know there is a way, I promise

I'll clean up this mess I made

Maybe it's not too late

So I'm going to take a stand

If I could I would change the way I have done it

I have to do right now

I know it's up to me some how

I find my way

I must find the strength

Being the one who keeps it all together

Show you that I'm sorry

But I know we can do it better



Läsare

Sverige 1 510
USA 92
Kanada 14
Ryssland 5
Luxemburg 4
Finland 2
Tyskland 1
Danmark 1

sant

Varje hej avslutas med ett farväl.

vet inte vad jag ska kalla dig? kompis? gammal kompis? kan jag ens kalla dig för vän/kompis? är du ens värd dom orden från mig? nej det är du verkligen inte. ts, jag har inte gjort något för dig va? oookej ;) det är så det låter nu ja, jo precis. synd att du förändrats så mycket, verkligen. men vad ska man göra. folk har ju sina två sidor ( dom flesta iallfall ) och nu har du visat din riktiga. bra att jag fick veta det nu.

.

Det är sällan man har tid att prata minnen

Men gammal vänskap finns för alltid kvar

Just när du behöver nån att lita på

Finns det någon som kan lyssna och förstå

!!

Du behöver en mening, men om du inte är övertygad nog att ge livet en mening så kommer det vara meningslöst

-

Maybe one day he’ll love me. Maybe one day he’ll think I’m truly beautiful and look at me the way I look at him every time I see him. But then again, maybe one day I’ll get over him. Maybe one day I can look at him and say, “You’re so not worth this” and actually believe it. Maybe one day I’ll be able to think about someone else.

!

En hel kväll med syster och bror <3!!

i know it's over
and it never really began
but in my heart
it was so real

.

Jag har haft flera anledningar att fundera över vänskap under sista tiden. Hur ska man vara som vän och vad är tillåtet i vänskap och inte? Vad är det som gör att man blir vän med vissa medan man kan känna andra personer i åratal utan att ens komma nära varandra? För mig är det samma sak att ge sig in i vänskap med någon som i ett kärleksförhållande,att våga öppna sig för någon annan och få gensvar och förtroenden, upptäcka hur lika eller olika man är och tycker om saker. I bästa fall blir man vänner för livet i andra fall falnar intresset och vänskapen övergår till en trevlig bekantskap. Vänskap är människans största tillgång skrev någon och det skriver jag verkligen under på. Vad vore väl livet värt utan vänner? Jag har några riktigt nära vänner som jag är oerhört glad över att de finns. Vi kan tycka olika om många saker, vara oense kanske men i grunden är man rädd om vänskapen och försöker vårda den efter bästa förmåga. Ingen är på topp jämt och alla har dåliga dagar och kan vara litet grumpy ibland och det ska man kunna tåla som vän. Förlåta är också en viktig egenskap och att ge varandra utrymme är andra nödvändigheter i vänskapen. Vad går upp mot att kunna luta sig mot en vän och få beklaga sig när hela världen är emot en…… Men vad händer när vänner blir ovänner? När forna vänner helt plötsligt säger upp bekantskapen och över en natt blir till ens fiende? Man står där oförberedd, förstår inget och får ingen förklaring. Vad händer sen när vännen går över gränsen och sprider lögner så osannolika att ingen vettig människa kan tro dem? Det mest skrämmande är att vännen känner en så väl så att den vet precis vad som sårar mest, vilka vinklingar av sanningen eller rena lögner som skär djupast. Vilka i den gemensamma bekantskapskretsen som är lättast att övertyga om ens egen svarta själ. Sen att det blir fler som blir lidande tas det ingen som helst hänsyn till. Jag hade en sådan vän, som stod mig nära, som jag hade överseende många gånger med när andra inte hade det, som jag bjöd in till mitt hem, min familj och mina vänner. Kan ett sådant förräderi någonsin förlåtas? Kanske blir såret med tiden ett ärr…. Men ärret finns kvar som en påminnelse om hur viktigt det är att vara rädd om varandra även om man går skilda vägar.

Det ända jag vill säga egentligen är att jag hade en gång en vän,en vän som jag kunde lita på,en som jag kunde både skratta och gråta med,en vän som visste vem jag var,som kunde lyfta upp mig och dra ner mig när jag hade alldeles för mycket självförtroende.Det ända jag vill nu är att allt skall vara som förr,när jag hade min bästa vän vid min sida .när jag slapp sitta och skriva om svek och tårar.Men vet inte alltid vad man har innan man har förlorat det.Nu har jag dig inte längre, det är svåra tider, men jag lever fortfarande . Jag kommer aldrig glömma dig,Våra dagar,allt vi har gått igenom.allt vi har gjort ..

Happiness is a choice.

Idag kom jag och tänka på en massa saker som började för ungefär ett år sedan. Eller mer hur mitt liv såg ut då och kom då på att det känns som jag står kvar på samma ställe fortfarande. Klart har det hänt en massa grejer under årets lopp men det känns ändå som jag fortfarande är i samma situation i livet.


Alla runt om verkar har gått framåt, kommit någon vart. Deras liv verkar har utvecklats och förändrats medan mitt är fortfarande det samma. Men så känner kanske alla. Fast mångas liv har ändå förändrats, det kan man ju se rätt fysiskt. På något sätt verkar alla ha påbörjat något nytt medan jag fortfarande står kvar.

Men fast mitt liv står kvar på samma plast känns det som jag utvecklats enormt detta året. Det har varit många händelser och människor som format mig. Jag har blivit en bättre människa på många sätt och hittat mig själv. Och det tycker jag känns så bra för visst har det varit en massa tjafs men det har ändå gjort mig till en starkare människa.
Alltså kanske är mitt liv inte så för ändrat men det är jag.

Kommentera

Ni som läser min blogg kan väl kommentera skulle vara jätte kul, Annars lägger jag ner den :) .

hiihii

04:00 och äntligen hemma :D
Kanske dags och sova,Eller det får vänta just nu blire godis och film hare ;*

When you’re a kid you got heroes you wanna be someone

Now you’ve grown, and you’re older, your heroes they are gone

I have watched as hopes and dreams slowly fade away

You’re humble by your failures before they’re even made

So maybe you should do something about it

Nothing’s gonna ever change without it

You got this life and all you’ve been given
Take it on  it’s time to start living

You think you’re surrounded by responsibilities

That they wont let you move, give you room enough to breath

You have heard all the reasons, but you don’t know what they mean

Now I know you’re not listening so I’m gonna have to scream

You know you gotta do something about it

No nothings gonna ever change without it

You got this life and all you’ve been given

Take it on it’s time to start living

And if you’re ever wondering if life has passed you by

Then my friend you should think again, cause you have got it all to loose,

Right now

Yeah maybe you should do something about it

No nothings gonna ever change without it

Yeah maybe you should do something about it

Those heroes in defeat you never doubted

Find your dreams and you may just live them

Don’t just be a part of the system

snart kommer det en ny header!

Just nu har jag bara denne header tills jag har fixat den andra.

.o

När jag tänker på hur det är nu och hur det kommer bli sen, blir jag rädd.När skolan tar slut och man vet inte riktigt vad som är in eller ut.Helt plötsligt står man ensam kvar och tänker på allt man borde gjort.Allt det där som man tyckte var litet då men man inser sen var ganska stort.Alla tuffa val man kanske skulle funderat lite längre på innan man gjorde.Åh shit, det är så mycket man borde.

Hur ska jag klara mig i den riktig världen?
Hur ska jag överleva ?Tanken på framtiden skrämmer mig något fruktansvärt.
Tänk om man glömmer bort allt man en gång lärt?Jag kan komma på en miljon anledningar till varför framtiden skrämmer mig men ändå kan jag knappt vänta tills jag får uppleva den.

-

"Man måste följa sitt hjärta,
Ända in i döden,
Aldrig svika sig själv.
Man måste fälja sina drömmar"

Det är svårt att glömma när man hela tiden påminns.

Idag har jag saknat dig. Varför är det så vissa dagar att man orkar inte stå emot och försöka gå vidare utan rullar lite bakåt. Det känns som jag springer i en rulltrappa som går åt fel håll och varje gång jag stannar för att vila rullar jag snabbt neråt igen. Men det finns ju inte så mycket mer att göra än att fortsätta springa, kämpa. För någon gång kommer jag komma upp där rulltrappan tar slut och jag kan ja det lugnt igen.