lev igenom känslan fly inte från den

Livet är för kort för att vakna upp på morgonen med ånger. Så älska dem människor som behandlar dig rätt, och glöm dem som inte gör det. Och tro på att allt händer av en anledning.Om du får en chans, ta den. Om det ändrar ditt liv låt den. Ingen sa att det skulle vara lätt, de bara lovade att det skulle vara värt det. Det kommer att komma en dag i ditt liv när du inser vem som verkligen är viktig och vem som inte var och vem som aldrig har varit. Så glöm folk från ditt förflutna, för det finns en anledning till varför dom inte klarade sig till din framtid. När vi växer upp får vi veta att även den personen som inte var meningen att någonsin göra dig besviken förmodligen kommer att göra det.Du kommer förmodligen få ditt hjärta sårat mer än en gång och det är svårare varje gång. Du kommer såra hjärtan också, så kom ihåg hur det kändes när du var sårad.
Du kommer bråka med din bästa vän. Du kommer att gråta för tiden går för fort, och så småningom kommer du att förlora någon du älskar.Så ta för många bilder, skratta för mycket och älska som om du har aldrig varit sårad, eftersom alla sextio sekunder du spenderar är en minut av lycka du aldrig kommer få tillbaka. Skratta när du kan, be om ursäkt när du bör och släpp det du inte kan ändra.förlåta snabbt, ta chanser, ge allt och ha ingen ånger.Livet är för kort för att vara allt annat än nöjd.Du ska tänka positivt & inte på massa skit.Varför lever jag? Börja och tänk istället på ditt liv.Alla saker du kan göra för att få upp den goda känslan.Det finns dom som älskar dig även fast du känner rädslan.Så börja gå framåt och inte bara gå bakåt.Känn att du lever såhär och då blir det ingen dålig morgon.Det är klart att du är starkare på nått ställe.Men glöm aldrig bort att du kanske också kan ha rätt.lev igenom känslan fly inte från den och det är det bästa man kan göra för visst kan det göra ont en stund men det var inte så farligt som jag trodde utan man läker och klarar av mer så ge andra människor en ärlig chans,du får en chans att berätta om jobbiga saker och sätta ord på vad du känner plus att du stärker din relation till personen det gäller.

hmm

Det är när man börjar fundera på varför man inte gjorde så då och då som något är fel. Det är då man inte är helt nöjd med situationen för i så fall hade man inte ställt den frågan. Varför säger man hela tiden att allt var bättre förr istället för att säga att allt är fantastiskt i just detta ögonblick. Vad var det som var så bra förr och varför? Är det för att ju mer livet går desto mer problem får man. Kanske..eller är det för att när man var yngre orkade man inte lägga tid på att klaga på att allt var dåligt utan ville lägga all sin energi på att vara glad och leka. Varför mår jag inte nu som jag gjorde för exakt ett år sedan? Har jag förändrats så mycket? Nej. Har alla runt omkring mig gjort det? Nej. Det finns så många frågor i världen och inte alls lika många svar. Åtminstone inte på de frågor jag oftast ställer till mig själv. Att se människor förändras med tiden kan vara en underbar syn om det är på rätt sätt. Det kan vara fantastiskt att se att någon mogna och blir till en helt ny person.

Jag vet..

Jag tänker inte säga för mycket

jag vet hur det funkar i byn med rykten

Jag hatar att vara arg.

Jag vill verkligen inte lägga någon energi på sånt skit, men ibland så bara måste jag!Och.... Nu raderade jag allt jag skrev. Varför sänka mig till hennes nivå? Kasta skit kan hon ju få göra själv om hon mår bra av det, inte sant?Ibland önskar jag att folk kunde vara raka och öppna och tala om vad de har för problem.

!

Drömmar får mig är tro på det omöjliga. Får mig att fantisera och hoppas på ett perfekt liv. Drömmarna kanske får mig att sträcka mig lite längre och vilja lite mer. Men drömmar kan även göra en förkrossad för inte alltid blir det som jag drömmer. Till och med sällan blir det som jag drömmer.

Mina förhoppningar är för höga och jag blir istället besviken. Egentligen det inte är dåligt det som blir verklighet men kanske ändå lite sämre än mina drömmar. Så drömmarna kanske får mig att vilja mer och kämpa längre men de ökar samtidigt mina förhoppningar på hur mitt liv ska formas. Jag blir lite mer petig.

Okej jag måste blogga för jag har så tråkigt nu .. Och + det är inte många timmar kvar av sommarlovet nu..
Men jag kan säga jag längtar att få börja skolan men det kanske bara är nu i början men ändå, Iallafall mitt sommarlov har väl inte vart den bästa, Men lite bra grejer har väl hänt :

-Fått bättre kontakt med många.
-Förlåtit många och tagit dom tillbaka.
-Fått nya vänner.
-Östersund

Så den var inte så dålig ändå,Och jag har inte tagit en enda bild på sommaren så kan inte visa nå bilder heller.Eller har från östersund men dom orkar jag inte lägga in så det få vara :). Men iallafall så ska jag bara njuta av kvällen och försöka gå och lägga mig i tid,För måste upp imorgon,Men jag få panik vet inte när bussen går, vet ingenting. Aja det löser sig. Men n u ska jag gå och se film och mysa ner mig under täcket med lite godis :)


puss

3dagar kvar

Nu tänker jag inte blogga tills skolan börjar, Alltså om 3 dagar nu ska jag  umgåås med mina vänner.

puss !

-

vissa dagar ligger bara den där känslan och skaver i magen.

tårarna döljer sig bakom ögonlocken, det bränner så in i helvete.. men man släpper inte ut det.

ibland undrar man varför tankarna inte bara försvinner, och varför dom egentligen drar ner en.

och hur kan man fälla fler tårar för en människa som sårat en så djupt, än för en människa som funnits där hela livet? det finns möjligheter till nästan allting, om man vill chansa och riskera.men ibland vill man inte sätta hjärtat på spel, för känslorna kan dubbleras till det värre.varför kan man inte bara glömma allt? även om man försöker. är det menat så, är det tidpunkterna och minnena i våra liv som gör oss eller är det tvärtom?allt man kan göra är att acceptera, och om man är stark nog, göra en förändring.

Hallå?!

jag kom och tänka på en sak hur länge är en hemlighet hemlig egentligen?
om det hemligheten handlade om är över får man då berätta den? Eller hemligheter kanske alltid är hemliga, Men om det inte är någon hemlighet längre utan det är bara ingen som vet? Hur är det då?

-

Tänk ändå hur många tankar man tänker om en människa. Att varje människa i vår närhet tänker vi om, vissa mer andra mindre. Jag tror inte vi själv tänker på det att andra kanske också tänker så mycket på en själv. Jag kan i alla fall inte det, egentligen tror jag nog att ingen tänker på mig. Jag har svårt att tro att andra ska ge mig en uppmärksamheten och tänka på mig. Men jag kan ju lägga när massor av tankar på någon speciell och fundera om denna människa jätte länge. Ibland undrar jag då är personen värd alla dessa tankar. Tänker någon annan lika mycket på mig? Man tänker nog inte på det men så mycket tid man kan lägga när på en människa. Varenda tanke om människan tar ju lite av min tid. Det är klart att det går i perioder, man tänker ju inte alltid på samma person. Ibland kanske det går veckor innan man tänker på människan eller så tänker man på dem varje dag. Jag har svårt att förstå att någon kan vara värd alla tankar. Men det måste ju personen göra eftersom man lägger alla dessa tankar. Jag hoppas att det är någon speciell man lägger tankarna på.Tänk vad många minnen vi har av händelser som hänt i våra liv. Av människor som vi har i vår närhet. Jag är glad att jag har alla dessa minnen, för sedan när människan inte finns längre kan man ändå glädjas av allt man har upplevt tillsammans, att jag har fått träffa människan och fått älska den. Utan minnena hade man inte varit så mycket, utan att komma ihåg hur roligt vi haft det. Det är minnena som får en att orka gå vidare och leva med att den människan inte finns längre, men med alla dessa underbara minne så är det lättare. Livet går alltid vidare och jag har alltid sagt att det är något positivt. Men ibland kan det faktiskt vara så att man inte vill livet ska gå vidare att jag ska stanna vid denna punkt ett tag. Men det går ju inte för livet går alltid vidare. Ofta just för mig så tycker jag det är positivt men så är det egentligen inte. För det finns många gånger då det är negativt, när man bara vill stanna upp och tänka efter. Inte rusa iväg och glömma bort allt. Men livet går vidare fast man inte vill man. Men det är nog ändå bra i slut enda, annars kanske vi hade fastnat någonstans på vägen.

-

Men varför är mitt liv sämre bara för jag inte har någon pojkvän t.ex., det är ju bara tramsigt att inte nöja sig. Aldrig i hela ens liv kommer man ha allt, men livet kan vara perfekt ändå. Så om jag tänker efter så är mitt liv rätt bra, jag är lycklig fast att jag inte har allt. Men ofta glömmer jag bort det, jag märker och uppskattar inte mitt liv fast att det är toppen.Jag har en tendens att när jag inte har några större problem gör jag de få små problem jag har jätte stora. Måste det alltid finns något som är fel i mitt liv, men det är väl att jag är perfektionist just när det gället mitt liv. Och att det hela tiden kan bli bättre. Varför alltid se på det negativa när egentligen där är mycket mer positivt att titta på. Det är nog mest sin egen inställning, man kan själv välja hur man vill se det.

Så alltså ska man kanske lägga märke till hur bra man har det egentligen om man skiter i de små problemen Så istället för att fly ta tag i dina tankar och red ut dina problem. För då kommer du inse hur många svängar du gjort på en vanligtvis rak väg. Det är bara att leva livet, inte så svårt och komplicerat.

Life is good when you notice it

Man kan aldrig lita på någon annan än sig själv!

lika perfekt hela vägen igenom? Är jag någon som alltid är glad och utåtriktad? Är jag hon som älskar folk o aldrig kan bli sårad? Nej just de, de är ju henne jag vill vara...I själva verket är jag en person som lever för mina drömmar. Framtiden är ända anledningen till att jag är glad. Jag är extremt rädd för döden. Jag litar inte på mig själv i ensamhet, jag är beroende av andra för att själv kunna kontrollera mig och jag önskar att jag kunde vara mera utåtriktad. Vad de gäller detdär med att älska, så vet jag hur det är. Både vänner, killar och andra människor. Jag vet hur de är att älska någon helt enkelt... Men jag kan bli sårad. I själva verket så har jag blivit sårad varenda gång jag älskat någon

Fattar inte om ni inte vill vara mina vänner säg det då.. Ni säger alltid att ni är upptagna och att ni ska göra saker,Men sedan ser man er vara med andra eller hör att ni har gjort det och det .. Och fråga inte om vi ska hitta på något om du inte vill det heller.. För det kommer alltid fram att ni inte kan eller att ni inte orkar men sedan får man höra att ni är med den istället ..Och säg inte att ni saknar mig för det gör ni inte. Jag är så less på allt och alla som gör så här mot mig, Jag har nästan fattat att ni inte vill vara med mig,Jag tar hellre sanningen än lögn för det sårar bara ännu mer!! Jag har tappat hoppet om allt nu jag orkar inte mer av era lögner,svek eller skit snack bakom min rygg, Jag har något så fruktansvärt svårt att förlåta.Kan inte förlåta mycket. Men jag kan gå vidare, jag kan fortsätta tillsammans med personen.Men hon/han bör veta felet som är gjort, och förstå.Jag ser inte heller någon anledning till att förlåta, man kan vara vänner och umgås utan att förlåta jämt.För fel är fel, det ska inte förlåtas.Alla gör vi fel, och förhoppningsvis så lär vi oss av det.Vissa fel förstår man bara inte att folk gör, men ja, så är det ju bara.Kanske är det inte ens någon ide att fundera på det heller.Nej, förlåta gör man om det är förlåtligt, om det är misstag.Men jag förlåter inte när någon svikit en så djupt, när någon har satt ärr , kanske för livet.Men som sagt, man måste kunna fortsätta..Det jobbiga för mig ibland, är att jag kan få skuldkänslor för mig själv, till mig själv.När jag ibland känner mig för snäll och för hjälpsam till en vän som svikit mig.Men va fan, vad kan hända?Personen vet fortfarande felen hon/han gjort, och vet att jag inte förlåter och är besviken.Jag försöker vara en så bra människa som möjligt, en sådan jag själv skulle vilja att folk var emot mig.

Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad.

Det är vad jag är uppväxt med.Men tydligen så är inte ens hälften av befolkningen på jorden det..Så beakta er, vänner sviker ofta.. och flest gånger när man behöver dem mest.När man behöver stöttningen, man behöver förståelsen eller så bara någon som lyssnar.Undra hur jävla länge man fått klara sig själv egentligen.. jag har alltid sett vännerna som min familjen.Jag litar inte på någon annan än mig själv, fullt ut.. o knappt ens det!Det är fan jobbigt, men o andra sidan är det bara jag som ser mina allra svagaste sidor.De jag råkat avslöja dem för är oftast inte kvar på min sida, antingen för att de svikit mig eller mestadels för att jag därefter stött bort dem för att slippa bli sviken när de sett min sårbarhet.De som är kvar? Som vet.. vad ska jag säga.. jag vet inte riktigt, har blivit sårad av att stanna med folk men jag försöker, o vet ni.. NU har jag kommit till den punkten i mitt liv där jag verkligen stött bort allt sådant som kan göra att jag tar åt mig, jag kan fortfarande umgås lika bra med personer som sagt saker eller gjort saker som gjort mig illa för jag har insett att det är jag som tar åt mig istället för att skjuta undan det eller säga ifrån.

gamla vänner sviker och nya vänner visar sig vara falska