När är det min tur? Det känns som jag alltid är lite bredvid. Jag vet inte varför jag känner så och inte heller hur jag ska göra för att inte vara bredvid. Jag vill också stå i centrum och kunna vara den som pratar med alla. Jag vill att alla ska veta vem jag är, på ett bra sätt då. För ibland känns det faktiskt som jag blir bortglömd.
Jag har svårt att prata med andra människor, ta nya kontakter och våga visa vem jag är. Jag vet det finns säkert många som inte håller med mig om detta men så känner jag. Varför jag tycker detta är svårt är för jag inte vill vara/säga fel. Jag vill helt enkelt inte vara i vägen, inte att andra känner att det måste umgås med mig.
Jag vet även att detta beror nästa bara på min dåliga självsäkerhet och att jag inte litar på mig själv. Jag har fortfarande en bit att växa i mig själv, jag har långt ifrån hittat mig själv. Men så är det ju också så att i vissa saker är man jätte säker andra mer osäker. Så är det för man kan ju inte vara bäst i allt fast man själv vill det.
Jag måste våga, strunta i om det går fel för vi alla gör ju misstag. Jag är inte perfekt men det är inte alla andra heller. Så jag ska våga kasta mig ut för det enda som kan hända är att det blir fel. Och det är ju inte så farligt.
Så när är det min tur? Det är väl jag som avgör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar