Jag tror att vi alla har någon gång funderat över hur det skulle vara om vi dog. Vem hade sörjt och vem hade bryt sig, vem hade kommit på begravningen, vem hade gråtit, vem hade inte bryt sig? En massa frågor för att på något sätt kunna besvara hur mycket man betyder. I stora drag ju fler som gråter ju mer betyder man. Men det kanske inte är hur många som gråter utan vem.
Jag tror att det är färre än vad man själv tror, jag tror att många tänker att man betyder något för så många. Medan jag samtidigt vet att man vill för stora sig själv. Så alltså är det ju inte konstigt att man undrar vad som skulle hända om man dog. Speciellt för det är något man aldrig kommer få uppleva. För på något sätt vill man alltid ta reda på det som inte går, man är helt enkelt nyfiken.
Jag hade velat dö och kunna se allas reaktion, för det är ju verkligen då allas "riktiga" känslor kommer ut, eller ärliga kanske är ett bättre ord. För jag hade verkligen velat veta vem som finns där på riktigt och vilka som inte bryr sig då hade man kunnat sortera. Ha kvar dem allra bästa bara. Men det kommer ju inte hända, men jag har fantiserat det i mitt huvud hundra gånger och drömt det. Och jag förvånas även då det inte är på riktigt men det får en ändå att tänka efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar