onsdag 11 augusti 2010

-

Tänk ändå hur många tankar man tänker om en människa. Att varje människa i vår närhet tänker vi om, vissa mer andra mindre. Jag tror inte vi själv tänker på det att andra kanske också tänker så mycket på en själv. Jag kan i alla fall inte det, egentligen tror jag nog att ingen tänker på mig. Jag har svårt att tro att andra ska ge mig en uppmärksamheten och tänka på mig. Men jag kan ju lägga när massor av tankar på någon speciell och fundera om denna människa jätte länge. Ibland undrar jag då är personen värd alla dessa tankar. Tänker någon annan lika mycket på mig? Man tänker nog inte på det men så mycket tid man kan lägga när på en människa. Varenda tanke om människan tar ju lite av min tid. Det är klart att det går i perioder, man tänker ju inte alltid på samma person. Ibland kanske det går veckor innan man tänker på människan eller så tänker man på dem varje dag. Jag har svårt att förstå att någon kan vara värd alla tankar. Men det måste ju personen göra eftersom man lägger alla dessa tankar. Jag hoppas att det är någon speciell man lägger tankarna på.Tänk vad många minnen vi har av händelser som hänt i våra liv. Av människor som vi har i vår närhet. Jag är glad att jag har alla dessa minnen, för sedan när människan inte finns längre kan man ändå glädjas av allt man har upplevt tillsammans, att jag har fått träffa människan och fått älska den. Utan minnena hade man inte varit så mycket, utan att komma ihåg hur roligt vi haft det. Det är minnena som får en att orka gå vidare och leva med att den människan inte finns längre, men med alla dessa underbara minne så är det lättare. Livet går alltid vidare och jag har alltid sagt att det är något positivt. Men ibland kan det faktiskt vara så att man inte vill livet ska gå vidare att jag ska stanna vid denna punkt ett tag. Men det går ju inte för livet går alltid vidare. Ofta just för mig så tycker jag det är positivt men så är det egentligen inte. För det finns många gånger då det är negativt, när man bara vill stanna upp och tänka efter. Inte rusa iväg och glömma bort allt. Men livet går vidare fast man inte vill man. Men det är nog ändå bra i slut enda, annars kanske vi hade fastnat någonstans på vägen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar