IF THEY DONT CHASE YOU WHEN YOU WALK AWAY, KEEP WALKING

 jag är så jävla trött jag orkar inte bry mig om saker och ting längre, inte bara saker som har med skolan att göra. andra saker också. varför ska man bry sig när det inte tjänar någonting till liksom. jag har testat att bry mig, jag vet hur det känns att bry mig om något eller någon helvetes jävla mycket. det tog mig långt tid att förstå att det är så mycket slöseri med tid. man ska leva när man kan, göra det bästa av situationer. om man vill vara glad, då ska man vara det. jag vet, det är inte så det funkar. men till viss del. livet är vad man gör det till, så är det verkligen. jag orkar inte bry mig längre om hur sent jag somnar på kvällarna, hur dåligt det går på prov, hur många läxor jag har eller om jag har snygga kläder på mig eller inte. jag orkar inte heller bry mig om personer som jag vet att jag inte ska slösa tid på. det är svårt att släppa men man måste. jag ska göra någonting med mitt liv, inte gå runt och deppa eller sakna.. jag är trött på att vänta på ett sms som aldrig kommer komma. trött på tanken av att saker kunde varit annorlunda, när dom aldrig kommer att förändras. jag är trött på att ge ut chanser när man bara blir besviken. trött på att ge någon 100 procent när man bara får 25 procent tillbaka, eller ingenting alls. det är fan inte värt det, inte någonstans. jag blir bara ledsen när jag tänker på hur allting var. när alla scener spelas upp i huvudet och när man upplever saker som får en att tänka tillbaka. det är inte att lämna något som gör ont, utan flashbacksen som kommer efteråt. jag är skit trött på alla dom där jävla flashbacksen. trött på falska vänner. jag är trött på mig själv och trött på att jag aldrig vågar ta sista steget, det där lilla steget som är det enda som fortfarande behövs för att jag ska kunna vandra vidare. tills jag kan gå vidare utan att ha någonting som håller mig kvar i det jag egentligen skulle lämnat för längesen. så jag kan börja gå mig egen väg igen. utan hinder. det är ju simpelt. att lyfta på hakan och sikta mot bättre tider. bara vänta på att dom där bättre tiderna ska komma snart igen. jag skulle aldrig tagit mig in i det som jag kom loss. det är något jag aldrig vill uppleva igen. jag är trött på att behöva le och låtsas som att jag inte bryr mig, även fast jag bryr mig, mycket. det är lite skrattretande, allt som händer. det var något som gjorde mig lite paranoid. jag är trött på att behöva bita ihop. jag är trött på att acceptera saker som jag inte kan förändra. jag är trött på samma bullshiit varenda jävla dag.

Jag tål inte människor som gör mer eller mindre allt de kan för att såra en annan människa -- jag tål inte människor som ljuger för mig rakt upp i ansiktet för att därigenom kunna såra mig.