Det är svårt att glömma när man hela tiden påminns.

Idag har jag saknat dig. Varför är det så vissa dagar att man orkar inte stå emot och försöka gå vidare utan rullar lite bakåt. Det känns som jag springer i en rulltrappa som går åt fel håll och varje gång jag stannar för att vila rullar jag snabbt neråt igen. Men det finns ju inte så mycket mer att göra än att fortsätta springa, kämpa. För någon gång kommer jag komma upp där rulltrappan tar slut och jag kan ja det lugnt igen.