Felicia Sjögren

Du har bara dig själv att skylla för att det blev såhär, snart inser du att det är du som har förlorat på det här. Att falska ord inte håller i längden. Du fortsätter med henne, som du gjorde med mig. Tydligen är det inte personen ifråga du behöver, du vill bara ha någon. Exakt samma sak kommer hända igen, och hela tiden krossar det dig, gång på gång på gång bryter det långsamt ner dig. "Lär dig av dina misstag" men nej. Samma spår, samma ord, samma person, samma fel.

Att bli sviken. Det sårar, djupt. Mer än man egentligen visar. Jag trodde det var mig det var fel på, att jag hela tiden gjorde något fel som gjorde att du inte ville ha mig, la all skuld på mig själv. Men sen visade det sig att det är dig det är fel på. Jag citerar Friends With Benefits "you're emotionally damaged". För så är det. Har du ens någon aning om vad du håller på med längre? Att du hela tiden sagt saker du inte menat till hundra procent, bara för att få mig, borde fått mig att bryta ihop. Att aldrig lita på någon igen. Men som man säger, det som inte dödar en gör en starkare. Jag är så glad att jag inte lät mig banka in allt ditt skitsnack i hjärnan, att jag ganska snabbt insåg att det inte betydde så mycket som du sa.

Ord. Det absolut värsta och bästa som vi har. Vapnet som övervinner allt. Det som har fått mig att bli den jag är idag, tack vare mig själv och mina närmaste. Att intala sig en sak är inte det samma som att veta en sak, och jag vet att jag är värd så mycket bättre, det var aldrig jag som förstörde allt. Det var inte jag som var fake, det var DU. Och det gör mig till en så mycket bättre person än dig. Jag längtar tills den dag då du inser det, att du fuckade up ditt redan skadade liv. Att det behövde en sån som mig, att du hade det, men att du slängde bort mig lika lätt som du fick mig. Och att du aldrig kommer att få mig igen.

För jag är så mycket starkare, renare, enklare, finare och helt enkelt bättre än dig.

Allt. Inget. För lite. För mycket. Något. Ja. Nej. Kanske. Vi. Oss. Du. Jag.

Ibland funderar jag på varför saker och ting händer. Jag vet inte om jag tror på just "ödet" men något sånt är det iallafall. Att allt som händer har en mening, att det var planerna att det skulle bli så. Ibland är det till ens fördel och ibland inte. Det finns en anledning till att saker och ting händer, men jag skulle gärna vilja veta just varför. Vad jag gjorde för fel och hur jag ska kunna göra om och göra rätt. Det är oftast beroende på ens egna handlingar, men vissa saker kommer man aldrig att kunna styra. En annans persons tankar och känslor är något man aldrig kommer kunna förutspå, både på gott och ont. Att bli sviken. Man tror att det kommer göra ont för alltid, det känns så för stunden. Men man kommer över det. Tillslut inser man att det inte var värt att vara ledsen över en viss sak, att man var värd bättre, att man borde insett det tidigare. Men jag har redan insett, och jag vet inte om jag är ledsen, kanske är jag det. En person som jag hade kommit väldigt nära har lämnat mig, och det är klart att det känns, jag säger inte att det inte gör ont, att jag inte bryr mig. För det gör jag. Jag väljer bara att inte lägga ner energi på just det här nu, när du inte betydde allt liksom, men det var fortfarande mycket. Jag hade, som tur var, inte kommit till det stadiet då jag skulle kunna offra allt för dig, eftersom du var som du var mot mig. Lite mer självrespekt än så har jag faktiskt.. Jag tänker inte låta mig lekas med, jag tänker inte vara ett andrahandsval, bara vara någon som duger då och då, när det passar dig. Jag tänker inte vara din på dina villkor. Så det blev nog bäst att det blev som det blev. Visst, det kommer att kännas tomt utan dig och framförallt annorlunda. Men det känns alltid annorlunda när det sker en förändring, men förändringar är bra ibland. Eftersom du inte riktigt var samma person som den jag lärde känna från början så förändrades mina tankar om dig, var du verkligen sådär perfekt när det verkligen gällde? Du fegade ur gång på gång, svek, gav mig förhoppningar, svek igen. Jag tänker inte behandlas på det sättet, jag behöver någon som får mig att må bäst, som alltid finns och älskar mig för den jag är och inte för hur jag kan bli. Jag behöver någon som är så - eller ingen alls. Jag trodde inte så om dig, jag vet inte ens vad som hände, hur du kunde förändras så mycket på så kort tid. Men det var kanske bra att det blev så, för då insåg jag att du inte var värd att kämpa för.

"Some girls don't realize what they're worth. Some guys don't realize what they have. Then she leaves after realizing, then he realizes."